Ett Röjigt liv

Jag är inte helt haj på bloggens funktioner och rågade visst spara istället för att publicera när jag skrev i onsdags!Bloggen och ocxkså oerhört ful och kommer snart att få hjälp med att få den lite mer "Jag"

Finns det något bättre än att dra på sig flanellskjortan, mollskinnsbyxorna, kängorna och en riktigt varm mössa, ladda geväret och dra ut på vargjakt? Jag skulle vilja påstå att så är inte fallet. Det finns enligt mig inget större nöje än en ordentlig jakt tillsammans med killkompisarna. Det är viktigt att komma ihåg att vargjakt inte är någonting för barn och kvinnfolk utan helt ett evenemang för riktiga grabbar.

Vi är ett gäng med fantastiskt god stämning och sammanhållning. 15 grabbar mellan 25 och 40 år och vi delar förutom jaktintresse även självgodhet och blodstörst. De flesta tror sig vara lite bättre än alla andra, men där har de fel allihop, för det är det bara jag som är.

En gång varje månade träffas vi grabbar en bit utanför stan, redan i bilen ut brukar jag känna hur pulsen sakta men säkert ökar. "Tänk om jag får döda idag. Tänk om jag får känna doften av vargblod mot den blöta mossan". Det går som en rysning längs min ryggrad bara jag tänker på det.

Vi inleder alltid med att sjunga en kampsång och kleta varandra i ansiktet med lera för att trigga igång den riktiga jaktinstinkten. Sedan kan jakten börja.

När jag ligger där i buskar och snår och känner adrenalinet pumpa i ådrorna, då känner man sig verkligen som en riktig "Karlakarl" När en varg sedan dyker upp och jag lyckas knäppa den vilda besten är känslorna fruktansvärt svåra att beskriva. Grottmannen i mig liksom vaknar och jag vill bara rusa fram till den döda vargkroppen, ta en tugga av det råa köttet och sedan slänga upp den på axeln och bära hem den till min grotta, jag menar tillbaka till parkeringen där min fyrhjulsdrivna Jeep Range Roover står.

Varje vargjakt avslutas med bastubad med tillhörande öldrickartävling. I bastun sitter vi och snackar skit, ljuger lite och jämför och betygsätter varandras flickvänner, sambos och fruar. En mycket trevlig sysselsättning. Sven har föresten träffas en riktig babe, med feta, aah ni fattar.

Helt fruktansvärt värdelös är jag faktiskt. Snart ett helt år har gått sedan jag publicerade senaste inlägget! Har iof varit ett väldigt händelserikt år. Jag har:

*Tagit studenten, gått ut med fina betyg, så fina de bara kan bli faktiskt och känner mej oerhört nöjd. Frågan är bara vad jag ska göra av dem och min framtid. Det tåls att tänka på.

*Varit på en avkopplande semester i Grekland med mina älskade föräldrar. Blev många stunder med en bra bok och svalkande drycker.

*Jobbat på en förskola i jordbro och blivit galen på turkiska tanter som pratar turkiska med varandra i personalrummet fast det bara är jag där som inte förstår va de säger! Väldigt ohyffsat måste jag säga!

* Varit i USA, eller rättare sagt Kalifornien med min älskade Therko. Sandiego är by the way en mycket trevlig stad och amerikanarna ett i mina ögon underskattat folk!

* Blivit singel och upptagen och sedan singel igen, för att nu befinna mig i en känslomässig sörja.

* Börjat jobba på förskolan Kuben tillsammans med Pillie, trivs bra och blir kvar ett tag fram över.

* Träffat väldigt mycket sköna människor, många som jag tyvärr antagligen inte kommer träffa såå mycket sedan jag blivit singel då de tillhör en viss herres bekantskapskrets. Men vi får väl an se kanske kan jag upprätthålla kontakten trots allt. Lär träffa några av dem i morgon då jag ska på en spelning som ovanstående herres band skall ha.

* Dansat mindre än jag önskat men ändå tillräckligt mycket för att hålla abstinensen borta.

* Sjungit massor med min fantastiska kör och insett att jag kanske inte är helt omusikalisk.

Detta var en kort sammanfattning av det år som gått och jag hoppas att jag kommer bli lite bättre på att blogga nu ett tag framöver.

Ikväll har jag ett obehagligt dilemma, på tv går idrottsgalan som jag väldigt gärna skulle vilja se men på sängen ligger böcker och anteckningar som egentligen borde ha min uppmärksamhet. Jag har prov i socialpsykologi i morgon och har inte alls pluggat ordentligt. Allt känns väldigt löst och diifust men ajg har varit med på alla lektioner så det lär inte bli några allt för stora överraskningar. I morgon ska jag också hålla ett 3 minuters tal helt utan stöd på temat "vargar". Hur flum låter inte det egentligen? Jag har bestämt mig för att skriva ett lätt ironiskt tal med titeln: Vargjakt – ett evenemang för riktiga grabbar! Vi får se hur det går. Jag brukar inte ha några problem att tala inför folk, det ger mig snarare kickar än obehag.